Spindelbild, ja, där satt den!
När jag tittar på en av bokens tilltänkta spindelbilder, är jag inte helt nöjd med den. Jag skulle vilja byta ut den mot någon annan spindelbild. Fick jag önska fritt, så ville jag helst få bild på en krabbspindel med byte eller rent av en kärrspindel. Jag ville minnas att jag tidigare sett krabbspindel vid Äskhults by och intill ligger dessutom en mindre sjö, så kanske kan man ha tur att få syn på en kärrspindel. Jag började att leta efter krabbspindlar på ängsblommorna, men hittade bara en som var alldeles för liten och som dessutom satt på ett tråkigt ställe. Jag promenerade istället utmed sjön och stötte plötsligt på några stycken grön sandjägare på ett parti med blottad jord, sten och sand. Jag kunde inte låta bli att försöka fotografera dem igen, även om jag är nöjd med den bilden jag valt ut till boken. De är svåra att fotografera, för de tycks röra på sig konstant i jakt på byten på marken.
Jag hittade inga intressanta spindlar utmed sjön och flyttade mig istället till en liten bäck, där jag hade fått syn på jungfrusländor. Jag tänkte att man kan ju alltid försöka ta en bättre bild på någon av dem. De är inte heller helt lätta att ta kort på, eftersom de lättskrämda. Efter ett tålmodigt jagande fram och tillbaka i bäcken verkade de tillslut vänja sig något vid min närvaro.
Det blev några bilder tagna och när jag precis hade fått in fokus igen på en jungfruslända, såg jag i ögonvrån, en stor spindel som kröp fram bakom en sten. Döm om min förvåning, när jag såg att det var en kärrspindel. Det var jättemånga år sedan jag sett någon och jag hade aldrig lyckats få bild på en. När spindeln fick syn på mig dök den ner under vattnet och jag trodde att jag gått miste om tillfället. Jag riggade kameran och väntade tålmodigt. Plötsligt kom den upp till ytan igen. Det är fantastiskt hur denna stora spindel (en av Sveriges största) kan gå på vattenytan. Jag hann ta några bilder innan den sprang tillbaks in bakom stenen, ja, där satt den! Jag avslutade med att ta en fika vid Äskhults by, gårdens tupp var nog intresserad av min fika och hoppade upp på bänken framför mig. Den poserade stolt och gol imponerande. Ibland blir det helt oanade fototillfällen, men det är ju också det som gör det så spännande.
